BRYGGAN
REDERIER
FARTYGSINDEX
TILLBAKA






REDERI AB TRANSATLANTIC



Källor

Transatlantic historik


Fartygen




LINJEFARTYGEN

Transatlantics linjeflotta bestod av fartyg som byggts speciellt för de behov som fanns på respektive linje. Secondhandfartyg var sällsynta gäster i Transatlantics flotta, undantaget de fartyg som köpts in för att utföra s.k pliktresor i samband med krigen. Linjeflottan kännetecknades av moderna och snabba fartyg som låg i framkant av den tekniska utvecklingen. Under pionjäråren var engelska varv huvudleverantör av nybyggena och under de sista åren var det japanska varv som levererade de stora moderna rorofartygen. Under storhetsåren däremellan var det Götaverken och Eriksberg som stod för merparten av Transatlantics nybyggen.

PASSAGERARE

Trots att WR Lundgrens planer på passagerartrafik till Nordamerika aldrig blev av i Transatlantics regi var passagerartrafiken inte oväsentlig för Transatlantic. Flera av linjefartygen var utrustade för att även ta passagerare, en verksamhet som hade stor betydelse ända fram till det att flygets långdistanslinjer konkurrerade ut denna trafik.
Transatlantic marknadsförde sin passagerartrafik på afrikalinjerna med kombinationer av safariresor. Någon stor betydelse hade dock inte passagerartrafiken då antalet passagerare var begränsat till runt 20 per fartyg.

TANK OCH BULK

1922 anskaffar Transatlantic sitt första tankfartyg och 1927 bildas dotterbolaget Red AB Transoil under ledning av Rolf Sörman. De flesta av Transatlantics tankfartyg kom att redas av Transoil eller något av detta rederis dotterbolag. Genom sitt dotterbolag Transoil ger sig Transatlantic 1947 in i oljebranschen. Tillsammans med Stora Kopparbergs Berslags AB bildar man Koppartrans Olje AB samt Koppartrans rederi AB. Detta bolag bygger ett eget raffinaderi och bygger upp en egen återförsäljarkedja av oljeprodukter. 1952 kom Transoil att bilda ett helt fristående rederi lett av Sörman. Kvar i Transatlantics flotta fanns efter detta endast ett fåtal tankfartyg.
Under slutet av 50talet inledde Transatlantic en satsning på bulkfartyg. Detta blev dock aldrig någon större verksamhetsdel för bolaget.

KYLFARTYGEN

Returlaster från såväl södra Afrika som från Australien var kött och frukt som krävde kylda utrymmen i fartygen. Många av Transatlantics fartyg försågs därför tidigt med kylutrymmen och det var ett naturligt steg att satsa även på helkylda fartyg. Under 50talet byggdes en mindre kylflotta upp och 1962 inleds ett samarbete med den stora svenska kyloperatören SalÚns under namnet Transal. Transatlantic och SalÚns kom att beställa kylfartyg för detta samarbete där båda rederierna stod som delägare för fartygen men där rederiansvaret fördelades så att vissa av fartygen registrerades på Transatlantic och vissa på SalÚns.


LINJENÄTET

SYDAFRIKALINJEN

Sydafrikalinjen startade 1904 och drevs från 1911 i samarbete med norska Wilhelmsen och Fearnley & Eger. Sydafrikalinjen kombinerar Transatlantic med att i egen regi också angöra Kanarieöarna. Som en följd av den rasistiska lagstiftningen i Sydafrika, apartheidpolitiken, inledde de nordiska länderna i slutet av 80talet handelssanktioner. För Sydafrikalinjens del innebar detta att det inte längre fanns underlag för att upprätthålla linjen.

VÄSTAFRIKALINJEN

Under andra världskriget ökade behovet av import från icke krigförande länder. De portugisiska kolonierna i västra Afrika utgjorde lämpligt underlag för en ny linje som drevs tillsammans med norska Det Bergenske och Fearnley & Eger under namnet Scandinavian West Africa Line, SWAL.

AUSTRALIENLINJEN

Denna linje kom till 1907 som ett resultat av svårigheter att hitta returlast för Sydafrikalinjen. Linjesträckningen kom senare att förlängas norrut till Nya Zeeland och Java. 1969 omstruktureras Australienlinjen och samarbetet med Wilhelmsen, Östasiatiska och marknadsförs under namnet ScanAustral

NORDAMERIKALINJEN

I samarbete med Svenska Amerika Mexico Linien inledde Transatlantic linjetrafik på Nordamerika efter det första världskrigets slut.
I mitten av 60talet tar Olof Wallenius initiativ till att Atlantic Container Line, ACL bildas. I detta nya bolag samordnas nordamerikatrafiken för Transatlantic och Svenska Amerika Linien tillsammans med Wallenius och ytterligare två utländska rederier.

PACIFICLINJEN

I början av 20talet startar Transatlantic en linje mellan USAs östkust till Australien under namnet Pacific Australia Direct Line, PAD-Line


NAMNEN

MYTOLOGIN

De allra första fartygen för WR Lundgrens Nikebolag fick sina namn från den grekiska mytologin. Denna namntradition försvann tidigt men återkom senare för Transoil tankfartyg.

-IC

Nästa namntradition var att ge fartygen namn med ändelsen -ic, första fartyget i denna tradition var S/S ATLANTIC. Under flera år var denna namntradition borta från Transatlantics fartyg men återkom under mitten av 60talet på kylfartygen samt den lilla rorobåten M/S SCANDIC.

SJÖAR

En namntradition inleddes 1915 med S/S SILJAN, att ge fartygen namn efter svenska sjöar. I en del fall konstruerades namn i denna tradition på sjöar som nog inte återfinns på någon karta. Denna namntradition blev dominerande under flera årtionden och senare använd för fartyg avsedda för trafiken på Afrika.

ABORIGINE

1928 levererades M/S MIRRABOOKA och med detta inleddes en namntraditon med namn från aboriginespråket. Svåruttalade och obegripliga namn för den som inte behärskar detta språk. Det behöver kanske inte tilläggas att fartyg med dessa namn var avsedda för Australienlinjerna.

NORDAMERIKAS STATER

Fartyg avsedda för nordamerikatrafik fick namn efter de olika nordamerikanska delstaterna med start 1949 med M/S OKLAHOMA.

MOLNEN

Några av de mest linjerena och kända av Transatlantics fartyg gavs namn efter molnformationer, en namnserie som inleddes 1947 med M/S NIMBUS.

ÖVRIGT

Några fartyg fick även namn efter personer som haft stor betydelse för rederiet, t.ex. WR Lundgren, GD Kennedy eller Gunnar Carlsson. Enstaka fartyg fick sina namn efter önskemål från samarbetspartners, charterägares önskemål, eller andra omständigheter som bröt mot rederiets gängse namntraditioner.







BRYGGAN
REDERIER
FARTYGSINDEX
TILLBAKA